Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Ja, av hunden alltså. Inte bilen, den ska inte kollas än på ett tag. Och lilleman fick inga 2:or alls! 😉 Skämt å sido så fick vi beröm och idel lovord! Fast det är mest min käraste som ska äras i sin tand-nitiskhet vilket gett gott resultat. Cash har ingen tandsten alls tack vare sin fenomenale husse! Jonas har nämligen köpt en skrapa på djuraffären, som han går loss på tandstenen med. Och även borstar hans tänder såklart. Du är så bra älskling! Cash tycker väl inte att det är det mest underhållande momentet i världen, men det är inga större problem.

Förra året sa veterinären att det kanske skulle bli dags för en munsanering i år, men oh nej! Finns inte den minsta anledning! (Det är ett lite större moment hos veterinären där dom söver djuret och tar bort all tandsten med ultraljud, och sedan putsar dom tänderna så dom ska bli släta så bakterier inte fäster så bra. Oftast klipper dom klorna med på samma gång!) Men se där tjänade mannen in ett par tusen! Och allt lät bra på Cash, hjärta o lungor lät som de skulle. Han brydde sig inte ens om sprutan, själva anledningen att vi var där! Det var dags för vaccin! I år var det bara mot kennelhosta. Ett år till nästa gång!

20140410-013450.jpgÄlskade lilla fyrbenting!

Sen måste jag faktiskt säga att vi är så nöjda, glada, förvånade och en smula stolta över vår hund! Han brukar ju vara oerhört vaktig här hemma, så döm av vår förvåning att han inte brytt sig nämnvärt när dom grävt för fiber (jaaay!) utanför vårt hus dagarna två! Det har inte låtit lite kan jag intyga. En skopa som skrapar mot asfalten eller gräver genom asfalten låter en del! Han skällde vid två tillfällen under två dagar. Och igår skulle vi på promenad men blev stående utanför en stund. Han brydde sig inte det minsta över allt oljud. Inte orolig eller nervös och inte påverkad på nåt sätt. Jag var imponerad!

Så, nu har jag hyllat både hunden och hans husse! 😉 Dags att försöka sova!

Annonser

Gadgetnörd, javisst!

Jag erkänner gladeligen, jag är en prylnörd! Jag älskar ny teknik! Att öppna en ny produkt och läsa instruktionerna. Love, love, love!

Idag fick jag min beställda GP Portable PowerBank, som det låter – en portabel laddare. Jag köpte mellanvarianten, som i kapacitet kan ladda t ex en iPhone två gånger innan den behöver laddas upp igen. Finns en större med som kan ladda antingen en iPad och en iPhone eller så en iPhone fem gånger. Men jag tyckte det räckte med den här i mellanklassen.

Och just nu laddar jag för fullt! Så himla smidigt!

20140205-184110.jpg

Dessutom fick jag igår ett Bluetooth headset av min söta svärmor. Jag hade spanat in Jabra Stone 2 på iphonebutiken, och den tokfian köpte ett åt mig. Jag är galet nöjd! Den är röststyrd, och det var de som lockade mig. När jag nu är ute o kör i Dodgen kan jag omöjligt släppa höger hand och ogärna göra nåt med vänstern heller. Jag behöver fullt fokus på körningen. Mer än någonsin! Så att då höra i örat ”A call from [kontakten uppläst som du har skrivit in i telefonen/telefonnumret]” Så får jag bara säga ”answer” eller ”ignore” för att svara eller avvisa samtalet. Än så länge är jag himla nöjd! Enda önskemålet hade varit att få den på svenska. Men that’s it!

20140205-185045.jpg

Nu är det dags att åka o titta på maken när han spelar hemmamatch! ❤️

20140203-021433.jpg

Jag har tänkt skriva detta inlägg i några dagar nu, men det har tagit mig emot. Tänkte dock följa min älskade systers initiativ och skriva jag med.

Lilla mormor lämnade oss här på jorden i onsdags, efter en lång tid av sjukdom. Det kom inte som någon direkt chock, den senaste tiden har hon varit väldigt sjuk, men det känns ändå väldigt tomt. Personligen kunde jag inte vara med på slutet, det är för långt till min familj för att det skulle fungera. Så sist jag hälsade på mormor var i somras och jag fick aldrig någon ögonkontakt med henne. Jag vet att jag tänkte ”är det här sista gången jag ser dig lilla mormor?”, när jag strök henne över handen för att sedan åka därifrån. Min känsla var alldeles sann…

Eftersom mormor varit sjuk i alzheimers i så många år (har inte koll på hur många, men minst 10 år väl?), så har jag redan sörjt förlusten av henne.. Min ”riktiga” mormor försvann för längesedan, kvar var bara ett skal. Från början märktes det inte så tydligt, vi alla tänkte väl att hon bara var lite allmänt gammal och snurrig. Men sen satte sjukdomen sitt grepp om henne och sakta försvann den så oerhört mysiga, glada, stolliga och kärleksfulla kvinnan.

Jag kommer aldrig glömma en dag när jag och min kusin M var där och hon höll på att städa. Vi kollade på tv när hon gick omkring och sopade. Jag har ingen aning om vilken låt det var på tv’n men jag minns att hon började dansa runt med sopen, och sjöng i ‘mikrofonen’ (läs sopen) och skrattade. Behöver jag ens säga att Vi kiknade av skratt? Underbara kvinna!

Jag kommer heller aldrig glömma den sista gången jag verkligen fick kontakt med mormor. Jag tror det var för 4-5 år sedan när mamma och jag var där en sommardag. Mormor hade inget korrekt språk då, det kom många ord men i helt obegriplig ordföljd. Men så kunde det glimma till, ungefär som om någon klickade på en strömbrytare så kunde det komma en korrekt mening. Vi gick i korridoren på hemmet där hon bodde och plötsligt stannade vi upp och så tittar hon på mig och mamma, skrattar och säger: ”Ha! Likadana!!!” Ja, vi är väldigt lika jag och min mor, så visst stämde det! Hehe.. Lite senare vid samma besök hade vi slagit oss ner i uppehållsrummet. Så var det nån som slog på strömbrytaren igen, för då tittade hon direkt på mig med den där efterlängtade Blicken, Närvaron och sa: ”Nämen…! Är det…? Är det…?!!” Jag fyllde i med ”Ja, det är Erica!” Så fick jag ett stort leende och sen släcktes det abrupt. Det är guldkorn som jag för alltid kommer att bära med mig närmast mitt hjärta.

Idag bokade jag tågresan upp till norr för att på riktigt få säga hej då. Jag vet att det är först där och då, på begravningen som det kommer bli verkligt för mig. Men jag kommer tänka på hur lycklig mormor måste vara nu, återförenad med sin älskade! Mormor och morfar var så kära! Och det är 20 år sedan han fick lämna oss. Jag saknar honom oerhört mycket än idag och jag har svårt att förstå att det gått Så många år! Jag brukar säga det till Jonas ibland, att jag önskar så otroligt mycket att han skulle fått träffa min morfar! Dom hade gillat varann på riktigt! Men nu ska familjen Åström få återförenas i himlen, mor – far och son. Friska och fulla av energi! Jag tror det var årets fest i himlen när hon tillslut anlände i onsdags.

Men likt förbaskat kommer jag att sakna dig, för den du var, älskade lilla mormor… ❤️ Tills vi ses igen…

Vätskebalansen

Det är rätt fascinerande det här med vätska. Det är nåt som jag i regel är fullkomligt urusel på att få i mig. Framförallt vatten. Don’t like it! För ca 1,5 vecka sedan drack jag väl en skrämmande knapp halvliter per dag! Inte direkt sådär att jag vägrade dricka, jag var bara inte törstig. Och nånstans djupt inne i mitt undermedvetna tror jag det finns en programmering som säger strunta i att dricka, så minimerar vi toabesöken till 2, max 3 om dan. För det är onekligen så att det är ett mindre projekt för mig det där att gå på dass. Dock har det fortfarande inte varit ett medvetet val! Men dock förmodligen rätt omedvetet.

Förra måndagen var jag på urologen. Man kan besöka roligare ställen. Och göra roligare saker. Jag gjorde en cystoskopi. Vilket är att tack och lov, först få en bedövningsgel insprutad i urinröret (jo det var precis så otrevligt som det låter) sen förde läkaren in ett metallrör lika stort som ett sugrör från McDonalds, hela vägen till blåsan. (Det var också ungefär lika kul som det låter. Jag har dock gjort betydligt värre saker, så även om det inte var latjo, skulle jag inte få full panik om jag måste göra det igen.) Längst ut på röret satt en kamera, och anledningen till att jag (trot eller ej) bett om denna remiss är att jag haft en drös UVI’er (urinvägsinfektioner) under det senaste året och aldrig känt mig helt bra sedan september 2012. Det visade sig ha en tydlig förklaring. Överläkaren sa med en lite bekymrad min att urinröret var rejält inflammerat. Det är ganska svårt att få bukt på, men första behandlingen är antibiotika på låg dos i tre månader! Och – börja dricka mer.

Jag har fortfarande inte kommit upp i den volym jag vill komma till, men från att ha druckit 3-5 dl om dan (de är skrämmande!) så får jag i mig upp till 1-1,2 liter iaf.

Förutom idag. Men det gick inte på annat sätt. Jag var borta en massa o är man ute o klättrar i berg (det är en helt annan historia, och var inte helt frivilligt) så kan man inte gå på toa! Dessutom skulle vi till Scandinavium hela kvällen på Julgalan, så då går det heller inte att springa på toa hela tiden. Jag drack därför säkert bara 5-6dl idag igen (varav 1dl var kaffe o är anledningen till att jag inte somnat än! Suck…)

Och till min stora förvåning: hjälp vad jag är törstig!!! Jag skulle bara vilja hälla i mig 2-3 glas! Gärna vatten med, bara de är blött! Det funkar dock inte riktigt så, jag får glupska i mig ett par glas de första jag gör när jag går upp om 6 timmar. Och jösses så gott det ska bli, jag riktigt längtar! Kanske ska be hjärtat mitt att ge mig ett glas innan han går till jobbet. Ja, så får det bli.

Så, det är rätt fascinerande det här med vätska, och hur kroppen anpassar sig.

Godnatt!

Glad alla hjärtans dag!

Hoppas ni alla har haft och har en fin dag! Själv har jag haft en soft och härlig dag här hemma, slött o bra som vanligt *s* Bokade bord på en av restaurangerna nere i hamnen, Tullhuset, och det blev en fullträff! Jag fullkomligt älskar god service!

Tullhuset är ju en fisk o skaldjursrestaurang av rang! När vi kom dit så bjöd dom på bubbel innan maten, med eller utan alkohol. Det började redan där med fullträffen att Jonas fick alkoholfri cider och jag fick mousserande vitt vin (Jonas avskyr allt vad viner heter, och föredrar cider i alla lägen. Varav jag gärna dricker ett glas vid enstaka tillfällen.) Och vi blev båda toknöjda med våra drycker! Och gratis är ju alltid gott! 😉

Vi hade bokat bord till kl åtta, och dom stängde kl tio så jag tänkte att köket garanterat skulle stänga kl nio. Därför tänkte jag att vi skulle beställt efterrätten direkt så dom skulle ha koll på oss och tiden osv. Men Preben (ägaren) sa ”Ja det får ni ju göra om ni vill, men om det är enda anledningen så tänk inte på det! Vi har öppet så länge ni är här! Så det här kan ju bli en lååång kväll….” Haha, service var det ja! Så vi beställde vår mat i lugn och ro. Fiskgratäng med hummersås,
(serverad med vitfisk, räkor, sparris och duschessepotatis) till Jonas och ​Sesambakad Laxfilé med getostcrème,
serverad med rostade rotfrukter & potatis till mig! Jag är fortfarande helt makalöst mätt!!! Börjar återfå platsen till lungorna iaf, så nu går det att andas normalt igen! Phu…

Till efterrätt så hittade min älskling inget som föll honom på läppen, mer än på barnmenyn *s* Han ville ha glass. Så han frågade Preben om det gick att ordna. ”Självklart fixar vi det! Vill du ha chokladsås med? En lite större portion kanske?” blev svaret, och in kom en stor skål glass med tillhörande sås och passionsfrukt. Snyggt ihopfixat! Själv skrek chokladtarmen som vanligt, så jag tog Chokladbakelse med mascarponekräm och rårörda hallon! Och självfallet kaffe. Det fanns ju iaf en vuxen i sällskapet! Hihi!

Som pricken över i:et så fick man med sig rosen som stod på vårt bord när man gick! En himla fin gest tycker jag! Och nu är jag alldeles go i hjärta o mage! Det blev en himla bra avslutning på kvällen…!

Tack min fina älskling för maten och sällskapet! Älskar dig!

Titt, den vaknade igen!

Ja, jag är inte stolt över mitt sega obefintliga bloggande. Men jag märker att jag har en tendens att göra så här när det har varit mycket att uppdatera, det blir lite övermäktigt mycket och så skiter jag helt enkelt i det istället! *s* Nu kan man ju verkligen säga att nåt stort har inträffat sedan sist. För snart 5 månader sedan bidde jag ju Fru Alexiusson! Jag har i ärlighetens namn fortfarande svårt att liksom identifiera mig med mitt nya efternamn, men det kommer väl så småningom! Jag hette ju faktiskt Olofsson i nästan precis 36 år, och Alexiusson i 5 månader. Säger sig självt! 🙂

En snabb sammanfattning av vår fantastiskt, underbara, helt sagolika dag har jag nog just gjort! Det blev precis så perfekt som vi hade önskat, alla låtar på vigseln blev fullträff efter fullträff. Jag lyckades relativt hyfsat att sjunga min sång under vigseln. Jonas sa ”ja det hade man ju kunnat förstå” när jag tog micken. Sen hörde han vilken låt det var – vår sång av Jim Brickman & Michelle Wright The Greatest Gift Of All. Där fick min älskade make faktiskt jobba med tårarna, men han bet ihop. Älsklings tjurskalle! *ler* Ingångsmusiken blev så himla vacker och pampig! Pappa spelade Amazing Grace på säckpipa, som sedan övergick i marschtrummor och elgitarr, till att sen spelas på Tin whistle (irländsk flöjt) och jag hann nog inte riktigt uppfatta hur bra det var mitt uppe i alla mina egna känslor som körde över mig när jag bars in på bärstol in bland alla nära och kära.

Systers version av What are words var helt fantastisk, vår vän Rebeccas solo med låten The story blev precis så bra som vi visste att hon skulle göra den, och bror i samarbete med alla skönsjungande kvinnor i gänget lyfte upp Johnny Cashs (vi skulle ju Självklart ha med en Cash låt! Fattas annat!) A Thing Called Love, blev superbra! Och sist men inte minst! Utgångsmusiken blev grymt maffig! Alla grymma, duktiga karlar som gjorde Rövarsången! Vi hade kunnat stå kvar framme i kyrkan och bara njutit ett bra tag, men nu tog ju Jonas tag i saker och ting och bar ut mig efter en liten stunds lyssning.

Festen blev fenomenal, maten helt strålande och allt, allt var bara huuur bra som helst! Så summa summarum, vi kunde omöjligt fått en bättre dag och ett bättre bröllop! Helt omöjligt!

Nu har ju jag varit gräsligt dålig på att bjussa på bilder. Så nu har jag tagit mig lite i kragen och klippt ihop en liten snutt med bilder till tonerna av en av våra bröllopspresenter från älsklings-lillasyster! Jenny skrev en sång till oss, som hon sjöng på festen, och jag kunde inte välja en bättre sång till dessa bilder. Så, håll till godo, en inblick i vår underbara dag finns att hitta här!

Ja jösses, nu är det då rakt inte länge kvar! Det är så spännande så jag tror jag storknar! Nu har mamma kommit ner också, hon kom igår kväll. Så nu är det riktigt på allvar!

Så ikväll har vi varit och storhandlat inför festen. Allt sånt där man inte riktigt tänker på, men som allt ska med! Tror det är med också för den delen.

Nu är klänningen färdig, fuskpälsen är klar, naglar och hår är gjorda och nu är det nog bara lite småpill innan vi kan dra igång på allvar på fredag dag!

Får se om jag hinner och orkar skriva nån rad innan the big day!
Lev väl mina vänner, jag ska jobba på att andas så länge. Och hålla nere min puls! Går sådär… Hehe!